FörbudsMalin

Äldsta dottern kom hem och använde sin favorit replik idag ”pappa vet du vad politikerna har bestämt i skolan?” Då vet man att det inte är något bra. Givetvis ett lysande sätt för ett barn till en politiker att vädra sitt missnöje med pappas jobb. Efter ett pliktskyldigt nej fick jag veta att mina kollegor i kommunen bestämt att skolorna måste vara godisfria, och inte nog med det, därtill hade de fastslagit att det inte heller var tillåtet med geléhjärtan på allahjärtansdag…

Inte för att jag tror att politikerna i kommunen varit inne på den detaljnivån, men bilden av politikerbeslut som var orimliga hade givetvis manifesterats.

Det fick mig att tänka på FörbudsMalin, ni vet det moderata landstingsrådet Malin Pettersson som föreslog att man skulle ha snusfria sjukhus. Jag vill först och främst markera att jag hävdar att all patientnära kontakt givetvis måste vara snusfri, precis som det är med all annan tobak. Men att gå så långt som att förbjuda något som bara påverkar den enskilde i samtliga landstingets lokaler och fordon är en förbudsmentalitet som gått för långt. Konsekvenserna av ett sådant beslut är givetvis att vi då också måste förbjuda olämplig mat, olämpliga kläder och andra olämpliga beteenden som kan hindra folkhälsan i landstingets lokaler. För inte kan man bara stoppa för snus om man tagit sig rätten att ge människor pekpinnar.

Ännu roligare hade varit när FörbudsMalin hade kommit till entreprenörer i landstingets lokaler som kiosker och caféer och förklarat för dem vad som får och inte får säljas. Då hade chips, godis, lotter, läsk mm försvunnit och kvar hade pressbyrån stått med sitt fruktsstånd…

Men FörbudsMalin fick göra en pudel när partiet förklarade för henne att så där tycker inte en moderat. Jag tror dock att det var Folkpartiets gruppledare Lars Hamrin som lade in ett veto. För han insåg att hans tjänstebil hade blivit en snusfri zon. Det hade knappt varit möjligt för den gode Lars, för han har alltid dosan framme för tröst!