En fylld Kalmarsal

En fylld Kalmarsal. Ett nytt stort projekt presenteras, knappt man förstår vidden av det. Stort engagemang i frågorna, försiktigt optimistiskt. Det fanns givetvis undantag, de sedvanliga mörkertänkarna i Kalmar som fortfarande tror att allt blir bättre om det fortsätter att vara så som det alltid varit. Då går jag. Jag erkänner, då står jag inte ut.

Man måste våga vara optimistisk. Utan drömmar ingen utveckling. Om människor från olika kulturer inte möts stannar vi upp det som driver oss vidare till något bättre. Jag är övertygad om att världen blir en bättre plats om vi träffas i varandras vardagsrum/bakgårdar. Utbyter erfarenhet och tar efter det som grannen gjort lite bättre. I sådan miljö lär demokrati, människors lika värde, omtanke om miljön och jämställdhet mellan könen kunna växa.

Tänk på att vår industrialisering inte var någon dans på rosor, det tog århundraden innan demokrati blev en del av vår vardag. Och på arbetsgolvet är den det ännu inte.

Jag brukar ibland tänka på kommunfolket i Göteborg som kom med den tossiga tanken att bygga ett litet nöjesfält på Liseberg. Den tanken är idag en stor glädje för alla barn och märkligt nog också vissa vuxna. Den är också en av grundstenarna för Göteborg som stor sommarmetropol i Sverige, samt Göteborg som konferens- och eventstad.

Go for it Johan Persson, Bertil Dahl, Göran Häggfors och alla ni andra som tror på Kalmar.

BÄTTRE LYSS TILL DEN STRÄNG SOM BRAST ÄN ATT ALDRIG SPÄNNA EN BÅGE.