Hammarby

Känslan i föreningen såhär dagen efter Hammarby matchen är givetvis fantastiskt, men vi vet att vi bedöms efter den senaste spelade matchen och på onsdag är det dags igen. Dags igen att våndas och må illa en hel dag, att vanka surt omkring bland arbetskamrater och vänner samt fundera på om magen accepterar att sitta kvar på hela matchen. Jag har en forna styrelsekamrat i Kalmar FF som försöker intala mig att det bara handlar om fotboll. Han talar givetvis för döva öron.

Värt att uppmärksamma är att Nanne på presskonferensen efter matchen tryckte på ett stort problem, nämligen att fotbollens kampmoment alltför ofta i Sverige bedöms som ruff. Här påpekade han att det knappast var vi som förlorade på det i matchen utan att båda lagen hade svårt med den hårda bedömningen.

Mitt största nöje igår, förutom att vi slog Hammarby, var de två männen framför mig varav den ene hade en grönvit halsduk på sig medan den andre var utan halsduk. De två visade sig att vara nära vänner men definitivt inte med gemensamt favoritlag. Han som delade mina sympatier vågade till andra halvlek när kammen växt till sig inköpa en rödvit halsduk. Deras ryggspråk sa allt om vad som kändes i deras inre allteftersom matchen avlöpte. Men att gemensamt gå och heja på varsitt lag sida vid sida är givetvis stort!