ÖS-cupen

Näst sista dagen på året användes till att titta på den traditionella ÖS-cupen i sporthallen. Årets begivenhet var Kalmar FF All-stars med klubbdirektör Svante Samuelsson och marknadsassistent Dennis Nilsson på plan. Det gick inte direkt lysande. Klara förluster mot Nybro och IFK Berga, trots att man hade hjälp av såväl domare, fler man på plan och medvind.

I sista matchen mot Färjestaden överraskar man stort och tar ledningen med 4-0, men skänker bort vinsten genom självmål och andra gåvor till 5-5.

Hetsigt på plan var det också. IFK Bergas ungtuppar gaskade upp sig allteftersom och var rejält arga i slutet. Håkan Lindkvist gjorde allt för att inte gjuta olja på de vågorna. Men åldersmännen kan nog ta det lugnt ikväll på Harrys, för där lär inte de unga killarna i IFK Berga ha åldern för att komma in.

Förlust

Familjen är delad. Jag och yngsta dottern har låst in oss i biblioteket och tävlar i tv-spel. Ortopeden och äldsta dottern tittar på någon krokodiljägare från Australien som skrämmer amerikaner…

Jag har av princip aldrig förlorat medvetet mot mina barn, detta för att de ska bli tävlingsinriktade. Hemskt tycker många, jag följer dock en tradition från min egen uppfostran då min fader vägrade tillfredställa barnets önskan om att få vinna orimliga vinster.

Segerkänslan som bygger på äkta kamp mot sin förälder är svår att slå. Tyvärr är bitterheten över att förlora mot sin 13-åriga dotter inte helt angenäm.. Upplevde den precis….

Pappskallar

Mitt blogginlägg om Norra Fjädern försvann någonstans i rymden när jag skulle redigera ett svar i comments. Vill bara påpeka att det definitivt inte betyder att jag bytt åsikt. Jag kommer fortsätta bekämpa varje tendens till Kalmarkramande som leder till avveckling av vår stad. Bygg NU!

För att försöka fortsätta på det mer personliga planet måste jag erkänna att de nya bostäderna som kommer på Fredriksskans någon gång i framtiden (när vi flyttat till nya arenan, när planlov, detaljplan och okynnes överklaganden är klara) känns spännande.

Inte bara för att läget är bra, men visst skulle det vara en härlig nostalgi att bo på de träningsplaner man spelat på som liten. Bekymret är att jag trivs på Lilla Torget. Men som sagt var det är långt dit, mycket långt dit.

När det gäller den nya museibyggnaden i staden kommer Kalmarborna unisont om några år intyga att det var väldigt bra att man byggde den. Men att det var onödigt av några pappskallar att överklaga, så kostnaderna rusade i höjden.

Mer personlig, eller?

Orsaken till bloggens död är att jag har fått svårare att hitta lämpliga ämnen.

Definitivt skriva mindre om politik, det är mer komplicerat att skriva om landstinget då vi hamnat i majoritet och jag blivit landstingsstyrelsens vice ordförande. Ökat ansvar gör att man kan berätta mindre, men ett antal journalister vill givetvis motsaten. Alltså jag vet mer intressant men kan inte skriva om det. Däremot skvallrar jag gärna om ankdammen i Kalmar kommun.

Fotbollen likaså, det är inte möjligt för mig att spekulera vilka värvningar som är på gång. Jag vet vilka som är på gång. Kan dock säga att under Bogefors tid som sportchef visste man inte alltid det. Satt sommaren 2004 på en balkong i Dubrovnik och min far smsade att Diogo hade gjort mål på Elfsborg. Jag smsade elakt tillbaks och påpekade att han hette Dede.

När det gäller arenan är det oerhört svårt att berätta något. Dels därför alla förhandlingar bör ske i det tysta, men också därför att det givetvis inte ska presenteras på min personliga blogg utan genom Kalmar FF:s officiella kommunikationsprogram. Vill dock påpeka att de som tycker att arenafrågan har gått i långbänk bör notera att Kalmar FF bildade sitt arena bolag den 16 december förra året… Och bara för tydlighetens skull, det finns inget som talar för att det inte skulle bli någon arena 2008, frågan är bara vilken månad den står klar?

Ett sätt att ha något att skriva om på bloggen är att bli mer personlig, men så personlig som min favorit fotbollsfrun är blir jag aldrig. Men visst kunde jag kommentera mitt jojo bantande, döttrarnas betyg, sambons vånda över att bli färdig specialistläkare, min kärlek till stora hotellrum, alkoholhaltiga drycker jag gillar och människor jag slagit i tennis om jag trodde att det fanns ett intresse för det.

Men visst jag ska försöka vara personlig.

Klockan 10.00 blev jag 18 000 kr fattigare, köpte flygbiljetter/hotellnätter till Bangkok.

Klockan 11.50 blev jag 222 kr fattigare, åt lunch på Rice and Wine med mina döttrar. Blev dock bjuden på kaffet.

Klockan 12.15 flydde till jobbet då döttrarna skulle använda sina julklappspengar till shopping.

Klockan 13.12 skriver jag detta.

Nej, det funkar nog inte med det personliga, för mycket klockslag. Får jobba med det.

Några andra intressanta bloggar att läsa för den som är intresserad.

Blogg 1

Blogg 2

Jo förresten, bloggen är död, tro inte annat….

?????

Kan inte låta bli att publicera denna lilla historia jag skrev i slutet av augusti för bloggen, men av någon märklig anledning aldrig publicerade. Se nu inte detta som att bloggen återuppstår, dess död har inträffat, men helt säker kan man aldrig vara. Kasta ett getöga på bloggen då och då, så får vi se återupplivningsförsöken hjälpte.

Barndomens grymmaste

Scen 1: En sommarstuga i Norra Möckleby

Jag gick i femte klass. En dag tittade jag i ett skåp och såg en förpackning jag aldrig sett tidigare (jag är i grunden naiv).

Nyfiket frågade jag min far om paketets innehåll. Lång pinsam tystnad, så klämde han effektivt fram att detta var kondomer. Jaja, jag är inte helt dum utan fattar vad det är och inser att situationen är pinsam och tar mig därifrån så fort som möjligt.

Scen 2: Fortfarande samma sommarstuga i Norra Möckleby, men en vecka senare

Jag och en av mina barndomskamrater spelar fotboll inomhus så som bara 12-åriga killar kan göra i ett vardagsrum med en mjukboll. Jag gör en Schwarzare, långt innan Stefan själv uppfunnit en så grym tackling, på min kompis. Blodvite uppstår och fan flyger i mig när han ber om plåster. Jag ger honom kondompaketet jag tidigare hittat. Förklarar att detta är ett nytt plåster som jag inte förstår mig på. Ber honom att gå ut till min mor eller faster, som är på besök, för att be dem hjälpa honom att sätta på plåstret.

Nej, de kunde inte hålla sig för skratt, när en 12-årig grabb kom ut med blodigt knä och bad om att få en kondom påsatt.

Inrusande kom polaren högröd i ansiktet, arg och rejält ledsen. Någonstans under dessa få sekunder förstår han vad som hänt. Jag fick en rejäl höger och gick i sank, polaren sprang till skogs och visade sig inte på flera timmar. Det var snudd på skallgång vid mina föräldrars sommarstuga.

Det mest märkliga med denna historia som faktiskt är sann är att två grabbar i 12-års åldern 1980 inte visste hur kondomer såg ut

DÖ

Tja, bloggen kommer snart att dö, måste bara hitta avlivningsknappen....